Hej!   Tänkte skriva ett inlägg här för att få lite del av era funderingar. Ni brukar ge kloka svar:)   Vi har haft två kattdamer här hemma ( cornish rex ) på 13 och 16 år gamla. 13 åringen gick ganska så plötsligt över till andra sidan för några månader sedan:( De har aldrig varit jättetaighta men levt sida vid sida i 13 år. Vår 16 åriga hona är väl egentligen lite av en ensamvarg och trivs bäst med att sova:) Men får sina ryck och vill busa lite varje dag. Hon börjar bli lite småskraltig ( har lite ont i leder mm ) Hon är en rätt känslig katt som själv vill bestämma när hon ska kela och hatar att bli upplyft i famnen tex.   Hon sover halva nätterna i vår säng nu som hon inte gjorde när vår andra katt fanns. Hon har alltså utökat sitt rivir. Det verkar som om hon trivs ganska så bra. Men hon går ofta och jamar och letar lite här och där ( helst på nätter och kvällar ). Hon går och kikar lite på ställen där vår andra katt haft små krypin. Gillar inte att bli lämnad ensam för länge. Då blir hon orolig och springer omkring och jamar. Hon trivs bäst när man är hemma men lämnar henne ifred om ni förstår hur jag menar. Jag trodde att hon inte tyckte speciellt mycket om vår andra katt, men när hon förvann så blev hon som sjuk och åt väldigt lite på en vecka. Så nu är jag lite förvirrad, om hon trivs bäst att få njuta själv av sin seniortid eller om vi skulle ta hem en liten kattunge som sällskap. Vill ju inte att hon ska bli stressad och olycklig. Någon av oss är för det mesta hemma. Vad tror ni? Har ni egna erfarenheter av detta?