Beror detta på barf?
Vill verkligen inte tänka dom tankerna men när katten beter sig såhär så undrar man ju om jag gjort något fel med maten.
Läs gärna igenom och se vad ni tror, näringsbrist? överskott av något?
Följer procentsatserna och sitter med miniräknare varje gång jag räknat ut maten!

Stackars kisse! Min första fråga - har du anlitat veterinär? Om inte - gör det.
Låter som något slags anfall. I och med att katten haft liknande *anfall* eller vad jag ska kalla det innan övergång till rå naturlig föda (barf). Jag har ju svårt att tro att BARF skulle vara den enda orsaken.
Möjligen… beroende på om något felar hos katten, att den behöver mer/mindre av något särskilt i matväg.
Jag har nu bara hundar och jag är absolut inte så noga med % när det gäller deras mat. Jag ser mer över tid, variation över dagar/veckor… å andra sidan är kanske hundar något lättare att barfa.
//Lena
Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress
Jag skall gå till veterinär som finns i princip runt hörnet och kolla vad dom säger. Har pengar undansparade för sådant här. Han mår fortfarande inte bra, går ut och in från balkongen där han verkar trivas bäst. Misstänker att något är med hans syn ändå för han verkar inte riktigt veta vart han skall sätta tassarna och nosar på allt som finns. Han verkar även reagera konstigt på sängkläderna som är smalt randiga. Kanske gör honom "yrare"
Testade precis om han följde mitt finger, icke. Han reagerar mycket på ljud och hans ögon är helt uppspärrade.

Men fy vad otäckt! Hoppas vet kan fixa kisse! Jag hade en katt som var knepig hela livet, men sista tiden slog det över. Inte som din katt men klart var att han blev sämre. Vet sa att det säkert var något medfött fel i skallen på katten som en dag eskalerade. Han blev bl.a. Skygg, folkilsk och anföll, hetsåt och spydde. Nåväl, det var min knäppis, inte din ;) Är katten försäkrad? I så fall kan du redan nu kontakta försäkringsbolaget inför vet-besök. Då kan de ta "sin del" av kostnaden direkt från vet, och du slipper lägga ut. Gällande barf, så har jag snarare märkt en lugnande effekt på min annars smått hispige och nervöse katt. Men han Mår inte som du beskriver. Min känsla är som andra skriver också, något anfall.. Typ ep eller stroke/blödning.. Hoppas Inter det är så.. Finns det inget akutsjukhus i närheten. Är det anfall av något slag behöver han vård snarast, ev mediciner.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Jag känner inte till någon näringsbrist som skulle ge symptomen. Min tanke är också EP eller någon annan neurologisk sjukdom så det är veterinär som gäller.
Tills du fått tid hos veterinären får du försöka ge katten en så trygg miljö som möjligt. Inga nya upplevelser, dämpad belysning och tystnad kan hjälpa till. Det finns lite bra information att läsa här (säg till om du behöver översättning).
Mindes när jag var på jobbet och fick lite avskärmning från kvällen/morgonen vad som hänt imorse. Han blev skrämd 2 gånger på rad. Först ryckte jag till av att han satt på katträdet och vart skiträdd för något i fönstret, sedan när jag skulle resa mig up blev han livrädd för det med och efter det vart han helt spattig.
Han har velat vara ute på balkongen nu på kvällen också, det är som terapi för honom "något spännande att fokusera på" så han har börjat släppa rejält nu. Har både busat, ätit och jamat som den kung han är. Första tecken på att han började slappna av var när han jamade på mig första gången och ville bli buren, så fort något blev läskigt strök han sig mot min haka och vände sig sedan mot det läskiga igen.
Känner mig säkrare och säkrare på att det INTE varit något anfall då jag inget anfall såg. Däremot har jag funderat på hans spattighet och det har ju trappats upp senaste veckorna. Jag började jobba igen och när jag kommit hem har han varit kängigare än "normalt"
Det är klart att det skulle kunna handla om att han blivit skrämd och hamnat i "chock", men frågan är vad som utanför som skulle kunna utlösa en så extrem reaktion. Hos mig har det krävts ett rent fysiskt överfall på någon av katterna för att mana fram en så kraftig reaktion. Håll ett öga på honom.
Han får extrem panik av moppar och allt som "brötar" han får också panik när jg duschar honom, behövs tack och lov högst 1 gång om året!
Så visst har jag sett den reaktionen förr hos honom men då av en "realistisk" orsak. Superläskigt att inte veta vad som kunnat orsaka det här.
Kan det stämma att vid både stroke och EP så har dom ju ont och då bör ju katter åtminstonne jama som det? Han vart helt knäpptyst under hela skrämselskeendet så ont kan han inte ha haft eller tänker jag helt galet?
Tack gode gud att jag är ledig imorgon, skall gosa massa med honom och visa att matte är hemma HELA dagen, så han känner sig trygg. Har inte varit ensam med honom på någon vecka nu. Har hänt förr att han fått förändringar i beteendet när jag jobbat mycket som att han dragit sig undan och blivit mer "spänd" finns det kattpsykologer?
Syster pluggar till hundfysioterapeut, hon får komma hit och ge honom avslappnande massage.

Katter jamar inte säkert vid smärta. Alla mina katter jag har haft genom åren "gillar läget" och lever med smärtan. Den är ju där, så varför opponera sig liksom. När honkatten hade spruckna, inflammerade analsäckar (måste ha gjort apont) var hon "bara" tröttare, och lite nervös..nu syntes ju felet, så hon gick inte med det länge,men ingen stor reaktion. När hankatten varit i bråk, och kom hem med sår och igenmurat ansikte, samt varböld på halva skallen, var han helt som vanligt… Jag märkte såren och varet först när jag klappade honom och kollade närmare. Jag vet inte om ep och andra neuroanfall gör ont, men jag tror inte det behöver göra ont efteråt, även om man ser verkningarna och även om de avtar.. Och hur som helst är det inte säkert katten visar smärtan, det skulle vara att visa svaghet.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
Ah okej, fast jag såg ju nästintill direkt när han reagerade. Katträdet är precis vid fotändan av sängen bredvid fönstret så trots mörker såg jag att han inte gjorde någon rörelse mer huvudet mer än höll det lite "avvaktande" medans han tittade ut. Sedan reste jag mig upp och han hoppade högt och sen hörde jag dunsen. Såg tyvärr inte hur han landade men sambon tyckte också han verkade mer "hjärnskakning"
Läste på Feliway angående stress, inte visste jag att katter kunde känna stress.
Har märkt att han reagerar på om jag är borta men inte visste jag att hans bettende tyder på stress.
Kan hans skrämselupptrappning ha skett på grund av stress? Vi vet ju alla hur stress kan påverka människor. Se bara på mig som dygnande inatt för stressen gjorde mig oinsomningsbar.
Kan hans skrämda reaktion ha förstärkts och gett honom chock då han var stressad?
Han har varit extremt rastlös senaste 2 veckorna och massa annat soms tämmer in på stress. Läste även igenom avsnittet om aggression och insåg att katten inte alls vara ogillar andra katter utan faktiskt är rent utav agressiv mot dom. Får inte ens komma in en hund i samma rum eller jag får inte ens ta i honom om det är en hund/katt i samma rum. han har huggit efter mig om jag ändå hållit honom i ett försök att lugna.
Jisses vad saker som farit genom huvudet. Så svårt när inte en vet kan ge några råd. Märkligt att jag fick ett "verkar det inte akut nu invänta och se" när jag ringde till vet.
En katt som drabbas av ett EP-anfall behöver inte visa några som helst tecken på smärta, de har antagligen inte ont heller.
Please note that there is an incredibly wide range of symptoms associated with seizures. Generalized convulsions are rare in cats. More common is the "partial complex seizure," which involves an "altered consciousness" and can involve anything from a lack of motion to bizarre behavior such as attacking invisible objects or frantic running and collisions with objects (yes, I know your cat does this normally, this is why it's difficult to diagnose).
"Altered consciousness" stämmer väldigt bra på familjens stövare när han fick sitt första EP-anfall. Vi såg inte själva anfallet utan bara efterspelet och då hade han bara en tom blick och stod helt stelt.
Det kan vara jättesvårt att avgöra om en katt drabbas av ett EP-anfall eftersom de sällan uppvisar några kramper eller ryckningar.
Vad gäller stress så kan det absolut göra en katt mer känslig. Räddare, mer irritabel och aggressiv men då är frågan vad det är som gör att din katt är stressad (och det finns inga vetenskapliga belägg för att Feliway har effekt på generell stress, Zylkene har dock effekt mot social stress). Har du en generellt väldigt stresskänslig katt eller har det hänt något särskilt hans liv?

Har mycket svårt att tro att det skulle vara kostrelaterat, brister brukar inte yttra sig genom temperamentsförändringar och om de gör det är det snarare aggression som uppvisas pga smärtor i kroppen. Precis som Anterrabae säger så brukar man snarare märka en mer harmonisk effekt av BARF.
Hoppas ni hittar vad det är som är fel på din kisse!
Hälsningar Sarah Siverman, fd. sajtvärd BARF I Fokus
www.BARFmycat.com, kontakt: Sarah@BARFmycat.se
~ Ej längre aktiv på iFokus ~
#10 Han har alltid varit väldigt humörsvängig men trodde det berodde på årstiderna.
Hans agressiva beteende mot dom andra katterna hemma (han attackerar inte men fräser och reser ragg, gnyr och varnar med både tass och låtsashugg) så fort dom ens visar sig i samma rum.
Detta började när jag flyttade till gymnasiet 25mil bort och han blev "ensam" kvar hemma. Han sov alltid ensam i min säng men plötsligt fanns inte jag där längre. Jag var borta 1 helt år förutom vissa helger.
Han matvägrade och tappade mängder i vikt det året så han fick resa med mig till gymnasiet när jag skaffade lägenhet. Där började han urinera överallt så han fick flytta hem till mor igen och blev kastrerad.
Har alltid varit i väldigt nära kontakt med min katt. Han nästintill avgudar mig så visste att han påverkades när jag inte var hemma.
Efter 2an på gymnasiet flyttade jag till mariestad ett år där jag försökte ha katten i en 1a, visst älskade han att vara med mig men han blev stirrig och helt utom sig av rastlöshet.
Återigen fick han flytta hem till mor där det bara blev värre och värre med dom andra katterna. Han började även reagera extremt stark på hundars närvaro och började fräsa åt människor när han var irriterad av andra djur.
Han började gömma sig och man fick leta efter honom på sitt favoritställe om han inte kom när man ropade.
Efter 3an på gymnasiet flyttade jag ihop med sambon i en 3a och katten fick äntligen nog med plats att bo på.
Redan från dag ett kissade han ner alla sambons grejjer, rev upp hans garderob och kissade ner.
Trots att mina kläder kunde ligga brevid var det bara hans grejjer som vart nerkissade.
Han ville heller inte veta av sambon så tänkte på svartsjuka. Katten är ju väldigt klängig på mig. Han har tom ett speciellt rop när han vill att jag skall komma och hämta honom.
Sambon tycker numera mycket bra om sambon men är jag på jobbet och sambon hemma syns katten inte till. Dock så FORT jag kliver innanför dörren springer han till mig och vill bara vara i famnen i någon kvart innan han slappnar av och jag kan sätta ner honom utan att han klamrar sig fast.
Om jag varit med kompisar eller allmänt borta flera dagar i rad (alltså inte hemma hela dagarna) så "surar" han och kan sitta gömd hela dagar och inte ens komma när jag tar fram mat. Han vill då inte att jag skall gosa med honom utan spretar emot.
Han har även senaste året varit fanatiskt klösare på kontorsstolen, kan inte köpa ny förän han ger sig med det, han river mest på nätterna när han är rastlös och då river han utav bara den så både sambon och jag vaknar om nätterna.
Sedan fick jag ju honom när han bara var 5 veckor gammal och han vart redan då smått "argsint" när man lekte med honom morrade han om man försökte ta hans leksak och var redan då väldigt avvisande mot andra människor och djur förutom mig.
Hann höll på att bli döpt till morris bara för han morrade så hela tiden men tyckte hittade på namnet "tuffs" som ju visade sig efter några år att det redan existerade som namn. Han fick heta det då han var "en tuff, tuss"
Juste han har även börjat må jättedåligt när man åker bil med honom. 1 gång om året på somrarna bor han hos min mor då han inte vill vara inomhus på somrarna. Senaste 2 åren har han börjat kissa och bajsa på sig i buren, bli kräkfärdig, hyperventilera och se väldigt bekymrad ut "rynka näsan" när man åker.
Detta började efter att syster åkte buss med honom 1 gång. Innan har han bara åkt med mig och 3 timmars tågresa bekom honom icke. Han sov sig igenom tågresan. Då hade jag inte ens transportbur utan hade honom i koppel.
Iaf sedan resan med syster har han varit extremt stressad av bil/buss. Var dock väl förberedd förra gången så jag hade buren framme flera dagar innan resan, lade in mat och hade en filt med hans lukt på i, sedan hade jag luckan öppen så jag kunde gosa med honom och såg till att hela tiden ha honom på "myshumör" så han slappnade av. Då gick det bra

Stresskänsligheten kan bero på att han blev tagen från sin mamma så tidigt. Det behöver inte visa sig tidigt, men kan komma med åren. Eller som i din katts fall, förvärras med åren. Jag fick ta bort en katt pga det. Han var tagen tidigt, och med åren blev han helt nojjig och så småningom knäpp i skallen. Det var inget att göra. Till och med vet konstaterade att det vore bäst att ta bort honom. Jag hade testat allt för att få honom att må bra.. Men han blev bara sjukare. Nu inte sagt att din katt är så, men just det faktum att han blev tagen så tidigt gör honom ev skör. Sen tycker jag inte att det kan förklara hur han mådde härom natten, eller dagarna efteråt. Det låter som något annat. Som möjligen förstärktes av stresskänsligheten. Så tänker jag. Du hade vet-tid imorrn va?
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
#14 Oj, det var som attan, alltså jag är jätteförvirrad. Pratade med flera väninnor och även sambon, visade och berättade vad som hände och alla tyckte det verkade som att han blev rädd för något. Kan ju erkänna att jag var panikslagen när detta hände och trodde seriöst han höll på att lägga av (dö) så jag var inte världens bästa "lugnande" matte, så fort jag började jobba med att få honom att käna sig trygg släppte det ju. Nu är han som normalt, man känner ändå sin katt bäst i slutändan och har fått flera bedömningar "på plats" och vet har 2 ggr sagt att det låter inte som att det är någon fara. Sambon såg honom också i "chocktillståndet"
Skall jobba hårt med att ge honom en tryggare miljö. Vara lugn i hans närhet. Dagen innan hade en väninna varit hos oss med sin hund som är en shiba och VÄLDIGT på katten, har alltid tänkt att "katten säger ifrån så det är lugnt" har inte vetat att det stressar honom och kan ge men. Så INGA mer katter och hundar som får komma i hans närhet! Han skall få vara ifred och göra saker i sin takt.
Har honom ute på balkongen så fort jag är hemma då han verkligen älskar det.

Det känns skönt att det verkar vara stress då :) det är i alla fall inget akut ;) och som du säger, man känner ju sin katt bäst. Jobba på att han får ha det lugnt och tryggt, se om han sansar sig ytterligare. Skulle kunna tänka mig att en högre fettprocent i maten inte skulle skada. Hjärnan är till största delen fett, och är katten stressad för den och hjärnan av med massor med energi. Fett är även lugnande. Inte på kort sikt. Men över tid. Ett symtom hos människa på fettbrist är just nervighet och att man blir stresskänslig. Kanske hos katter också? Jag tror inte det skadar i alla fall. :)
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
#16 Funderade faktiskt häromdagen på fetthalten i maten då jag enbart baserar maten på jipotimas kycklingkorv som jag sedan blandar procentenligt med hjärta/lever och sedan varierar älg, nöt, ren. Fläsk borde jag nog köra mer, hispigheten började ju mer i somras. Återgick till barf helt i somras igen, och då enbart kört jipotimas. Tror älg, ren och nöt därifrån är ganska fettfattigt!
Hur kan jag öka fetthalten?
Låter faktiskt som en trolig påverkan ytterligare. Har hänt någon gång tidigare att han sovit och jag kommit fram för att flytta honom eller krama om och han hoppat upp i högan sky och stirrat på mig som att han inte vetat vem jag var, har då skrattat åt det men nu i efterhand ser man ju många tillfällen då man skulle lugnat ner katten, men inte lätt att förstå att han vart stressad då

Äggula, kallpressade oljor, gärna kokos (mina katter älskar det) smör/ghee. Om du inte hittar och får tag på djurfett, typ talg, späck osv. Man kan även ge grissida, eller sidfläsk som inte är rimmat. Allt fett dj putsar bort från ditt kött. Är fettet lite tråkigt skär det i minibitar och blanda i maten. Kycklingskinn är också fett. I perioder har vi hällt olja över maten och rört om, hankatten krävde jättemycket fett för att läka ut gamla sår efter matallergin, och insektsbett.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
#18 Tack skall kolla upp vad som går att hitta i djurväg, katterna kan dock ta till sig växtoljor alltså?
Kycklingskinn finns ju i kycklingkorven men resterande ser väldigt fettfattigt ut faktiskt, älg/renblocken och nötkorven tror jag inte kan räknas presentera fetthalten. Hur mycket fett skall man hålla sig till?
Då ju varken syn eller hörsel var påverkad kunde jag utesluta lever och köttvariationshalten direkt då den är inom ramarna och rekommendationerna.

Jag brukar hälla på en tsk till en msk beroende på hur länge sen det var han fick extra. Men starta på en tsk och se om han äter. Går han på lådan inne eller går han ut? Går han inne ser du om han skulle bli lös, då får du minska. Äter han inte lika så. Går allt bra kan du öka upp så det blir mycket fett en vecka eller två och sen lägga dig lite lägre igen, De fetterna mina djur föredrar är förutom köttfett såklart, kokos, smör och neutrala oljor. Och äggula. Om du ger smör. Håll noga koll på magen då mjölkprotein och laktos kan vara lite svårt.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
#19
Det beror på vad ur fettet det är man vill att katten ska tillgodogöra sig. Katten kan tex. inte omvandla de vegetabiliska föregångarna till DHA och EPA (de essentiella Omega 3-fettsyrorna).
Vad gäller fetthalt brukar katter föredra en fetthalt om 25%, men de tolererar hälsomässigt upp mot 65%.
Oj då är min fetthalt alldeles för lågt utan att ens röra en miniräknare!
Kanske skulle lägga upp en artikel om "bra att veta" saker såsom rött kött, variera köttsorter, hög fetthalt hos katter, lever viktigt för katter osv?
#22
Kom ihåg att det handlar om 25% i torrsubstans. Nötfärs innehållandes 10% fett innehåller i torrsubstans närmare 30% fett.
Då borde egentligen alltså nötkorven från jipotimas ihop med kycklingkorv, äggula, lever och hjärta räcka?
#24
Det är ju svårt att veta exakt utan att veta hur mycket fett "korvarna" innehåller, men gissningsvis ja.

Hur räknar man ut torrsubstans?
#26
Du delar %-satsen fett (eller vad det nu är för värde du vill räkna ut) med %-halten torrsubstans (totala vikten minus vattenhalten). För nötfärs blir ekvationen för att räkna ut fetthalten ungefär: 10/35 = 0,29 = 29%.

Aha, hur vet man vattenhalten i köttet?
#28
Om det inte framgår på förpackningen kan man kolla Livsmedelsverkets databas. Eller så höftar man och utgår ifrån att kött innehåller 65-70% vatten.

Tack Silvestris! :)
Kattmat brukar fungera jättebra på katter! Prova det.
#31 Haha, Nähä finns det? Måste missat dom stora hyllorna på mataffären Krångla till det så med den enda kosten min katt äter, äsch byter nog till mjöl med köttsmak igen
#32
Jo då, och är din katt inte en hund instängd i en kattas kropp så kommer den säkert att gilla det. Och det fungerar ju jättebra för miljoner andra katter jorden över så du kan ju ge det ett försök iallafall.
Trolla någon annanstans! Det här forumet kommer du inte långt med med dina oförskämda kommentarer, vänder på klacken och ger dig inte en blick mer. Denna tråden handlade om en allvarlig händelse så sitter du på andra skärmen och tycker dig lustig att tillföra en okunnig kommentar. Kul liv att göra sig lustig över andra, svarade med glimten i ögat först då jag först trodde du skämtade med tanke på vilket forum vi befinner oss på! Skärpning!
Ursäkta? Det kanske är ditt eget fel att din katt mår dåligt, kanske är det just som du misstänker på grund av att du ger den LCHFmat. Prova att byta ut vansinneskosten mot vanlig kattmat så kanske problemet avhjälps.
Hoppas du har vänligheten att be om ursäkt för ditt otrevliga bemötande.
#35 Jag håller verkligen inte på med LCHF, då har du missförstått hela BARF grejjen. Jag tänker verkligen inte be om ursäkt för att jag matar min katt med den naturligaste kosten som finns, för i slutändan är ju kattmat ändå tillagat kött fast med massa tillsatser för att jämna ut det som dött vid tillagning. Om du har en annan syn på BARF så står det för dig, herregud jag tänker inte tvinga på någon men jag bara påpekar att håller du på såhär på detta forum lär du snabbt bli opopulär. Inte för att du är emot barf utan ditt sätt att bemöta oss som håller på med det.
Jag bemötte dig trevligt först då jag tänkte att du kanske menade det med glimten i ögat som "det finns ju alltid vanlig mat att tillgå om du är osäker" men att försöka få mig att tro att jag orsakade min katt händelse det behöver jag inte ens dementera för jag vet och ingen kan få mig att tvivla på grund av andras okunskap.
Min katt mådde dåligt på grund av en annan grej som hände som nu är utrett och han mår utmärkt. Skulle aldrig riskera min katts liv men det är svårt att förstå för den som är emot barf. Som ju får stå för dig.
Hade den "vanliga" maten fungerat för min katt hade jag nog än idag inte vetat vad BARF var, tyvärr vart han undernärd och matvägrade sedan han var kattunge så det funkade inte med annat. Ta reda på fakta innan du anklagar andra för vanskötsel.
Men ge dig va… ingen har anklagat dig för vanskötsel.
Du skrev i #35 Ursäkta? Det kanske är ditt eget fel att din katt mår dåligt, kanske är det just som du misstänker på grund av att du ger den LCHFmat. Prova att byta ut vansinneskosten mot vanlig kattmat så kanske problemet avhjälps.
Det är INTE okej att anklaga mig för att ge min katt vansinneskost, jag har läst på i närmare 2 år för att lära mig BARF, barf innebär att man utgår ifrån hur en mus är sammansatt för att ge katten det exakta näringsbehov den behöver. Hade du frågat om varför jag gav min katt barf hade du förstått att jag under 8 år matat den med allt mellan himmel och jord i "vanlig" kattmatsväg och det gör mig sorgsen att höra att du tycker att en katt ju inte är en hund. Betyder det då alltså att en katt är mindre värd att få näringsrik och så narulig mat som möjligt. En sak är säker, katter är precis som hundar köttätare tillagad eller inte äter dom kött. Så att anklaga barf för att vara ett LCHF påhitt handlar bara om att det tyvärr har blivit en galen trend med koster.
BARF handlar inte om något galet påhitt i bantnings/livsstilsväg utan det finns helt enkelt katter som inte överhuvudtaget går runt på annat än barf.
Min katt var en sådan, när denna händelsen skedde som tråden handlar om tänkte jag direkt att jag MÅSTE kolla IFALL jag missat något i kosten, sedan visade sig ju att fetthalten inte var för låg. Så inget fel gjordes. PRatade med veterinär 2!!!! gånger och blev inte ens ifrågasatt för barfkosten så då behöver inte du ifrågasätta heller.
Jag hoppas du bara inte förstod hur illa det lät det du skrivit. Jag ger mig inte när någon säger åt mig att jag ger min katt en vansinnes kost utan kunskap!
#38
Det här med BARF bygger på exakt samma grundtankar som LCHF: låg kolhydratinnehåll och högt protein- och fettinnehåll.
Det KANSKE beror på att du ger din katt ett alltför högt intag av protein och fett och ett alldeles för lågt intag av kolhydrater som gör din katt stissig!
Är ett KANSKE samma sak som att anklaga dig för vanskötsel?
Att BARFkonceptet är vansinnigt tänker jag inte backa från, eftersom att det är vansinnigt för människor med LCHF-kost så är det på samma sätt vansinnigt att BARFa sina djur.
Främst för att det inte finns någon seriös forskning som visat att det är "nyttigare" för djuren att bli barfade, och sedan för att just att det höga protein-och fettinnehållet kan bidra till proteinförgiftningar (googla det, det kan vara detta som din katt led av) och annat otrevligt.
Anledningen att du tycker annorlunda är att du har svalt ett koncept utan att förhålla dig kritisk till det. Du har inte letat efter någon forskning som stödjer de påståenden som BARFivrare lägger fram. De presenteras alltid utan källhänvisning och alltid med personliga anekdoter som "Åååh så bra min hund/katt/marsvin mår av BARFing!".
Hoppas du har vänligheten att ta tillbaka din vilda anklagelse om att jag anklagat dig för vanskötsel.
Att du inte ser de uppenbara likheterna med LCHF är bortom mitt förstånd. Det är ju exakt samma idé. Fast för djur. LCHF har studerats och utvärderats och enligt forskningen kan denna kost leda till exempelvis hjärt-kärlsjukdom och stroke. "
Enligt ditt synsätt förstår jag att du tycker som du tycker om oss som ger denna kosten.
Jag tänker inte tvinga på dig eller övertala dig att tycka samma om BARF som vi men du har då inte minsta lilla rätt att tvinga på mig din syn. Båda har rätt att stå för sina synpunkter.
#39
För den som saknar kunskap om BARF kan jag förstå att det går att förvirra BARF med någon slags LCHF-tanke. Så är inte fallet.
BARF handlar om att ge sina djur den mat de har skapats för att äta. Det är ett i grund och botten vetenskapligt perspektiv som anammas i bla. djurparker (nej, kattdjuren i djurparkerna äter inte Royal Canin även fast de säkert skulle överleva på det). Det handlar om att man på ett vetenskapligt sätt undersöker vad djuret ifråga, i det här fallet katten, behöver och hur behovet kan tillgodoses.
Du har uppenbarligen ingen grundläggande kunskap om kattens näringsbehov eller dess fysiologi. Katten har inget fysiologiskt behov av kolhydrater. Det kan du kolla upp med vilken vetenskaplig källa som helst (vill du ha hjälp med tips kan du börja med Small Animal Clinical Nutrition). Katten har ett stort behov av protein eftersom de står på konstant glukoneogenes (detta kan du också väldigt lätt kolla upp på nätet och finna vetenskapliga källor på). De omvandlar hela tiden protein till pyruvat som i sin tur omvandlas till energi. Det är väl vetenskapligt dokumenterat att katter kan äta upp till 65% fett utan att drabbas av några ämnesomsättningsrubbningar (detta kan du kolla upp). Ditt snack om protein- och fettförgiftning är inte grundat i kunskap om katten. Näringsinnehållet i kattens naturliga mat finns också väl vetenskapligt dokumenterat (50% protein och 25-30% fett), men du lever kanske i tron att katten dör av protein- och fettförgiftning när de äter den mat deras kroppar är anpassade till att äta?
BARFande kattägare hänvisar oerhört ofta till just vetenskapliga studier och vi har i allmänhet mer kunskap om kattens behov än gemene man som går och köper torrfoder (det finns ju inte heller några vetenskapliga belägg för att de fodren är bättre än korrekt sammansatt BARF).
Faktum är att allt fler studier pekar åt att en mer naturlig kosthållning, på katt, löser många av de vanliga hälsoproblemen idag. Urinvägsproblem och diabetes är några exempel på det. De vetenskapliga bevisen för detta är så pass starka att tom. de stora foderföretagen börjar anpassa sig därefter (tex. börjar utveckla lågkolhydratfoder till feta och/eller diabetiska katter).
LCHFare har inga vetenskapliga stöd för att deras diet är anpassad efter människans fysiologi. BARF har hela tiden handlar om att efterlikna den mat vi vet är kattens naturliga föda: smågnagare och en mindre del småfåglar (om du vill ha en vetenskaplig referens på det så kolla The Domestic Cat: The Biology of its Behaviour).
Hur mycket kan du om katten egentligen? Vad har du för utbildning? Hur många vetenskapliga studier har du läst om hur katten fungerar och vad den har för behov? Vi kan skapa en ny tråd om du vill diskutera validiteten bakom BARF.
#39 Både katter och hundar är köttätare, endast köttätare, dom kan inte bli proteinförgiftade av vanligt kött. Tror du att en varg blir proteinförgiftad av att äta sina bytesdjur? Nej, naturligtvis inte. Hur ofta ser du en varg stå och mumsa i en havreåker? Aldrig, dom behöver inte kolhydrater på det sättet. Du bör ta reda på fakta innan du kommer in här och anklagar oss för att inte vara pålästa.
Dessutom, LCHF har hjälpt väldigt många människor med övervikt, diabetes och andra hälsoproblem men vill du diskutera det så bör du ta upp det på kolhydrater i fokus.
Självklart kan djur bli proteinförgiftade, det är knappast som att deras metabolism skonar dem från faran att äta för mycket proteiner.
Silvestris, det skulle gagna dig om du istället för att skriva "Kolla upp det" själv länkade till de studier som du påstår finns.
#43
Du har fått utmärkta litteraturtips. Både Small Animal Clinical Nutrition och The Domestic Cat: The Biology of its Behavior är vetenskaplig litteratur.
Det var du som började med diffusa instruktioner om att "googla" efter information om vi ville veta mer om tex. proteinförgiftning. Har vi högre krav på oss än du?
Och jo, katten är på sätt och vis skyddad från proteinförgiftning eftersom den till skillnad från människor och hundar har en ständig katabolism av proteiner. Så länge katten är frisk är mycket protein inte ett problem. Även hos en katt med nedsatt njurfunktion funkar en proteinhalt om 30-32% bra förutsatt att kosten i övrigt är anpassad efter sjukdomen.
Men visst, du kan få källhänvisningar:
Scherk, M. (2002). Feline Nutrition: Special Features for Special Creatures. WSAVA 2002 Congress
Quinton, R. R. och J. G. Morris (2008). Some Highlights in Elucidating the Peculiar Nutritional Needs of Cats. Journal of Feline Medicine and Surgery 10(1)
Zoran, D. (2002). The Carnivore Connection to Nutrition in Cats. Journal of American Veterinary Medical Association 221(11) : 1559-1567
Och det finns mycket mer, men du har fått tillräckligt för att kunna jobba dig vidare själv. Hur är det f ö med dina vetenskapliga belägg för att protein- och fettförgiftning uppstår hos friska katter?

Det är okej att komma med kritik mot varandra och ifrågasätta, men det kräver att man gör det på ett vänligt sätt.
Det gäller även åt andra hållet, blir man kritiserad eller ifrågasatt så ska man bemöta det på ett trevligt sätt.
Utgå alltid ifrån att den andra personen har skrivit sitt inlägg med välmenade avsikter.
BARF är nytt för många, en gång har det varit nytt för oss alla som är här och alla reagerar olika på det första gången man hör talas om det. Vissa köper konceptet direkt, andra behöver forska vidare lite mer innan man tar ställning, alla är vi olika.
Det var uppe för diskussion i början av sommaren med ett förbud mot debatter om mänsklig kost i trådarna om inte särskild sådan startas i OT-kategorin, pga mycket debatter och osämja som tillkom. Ingen ändring i skrivreglerna skedde dock eftersom forumets medlemmar anpassade sig till detta ändå, nu har vi fått nya medlemmar som behöver uppdateras och därför kommer även skrivreglerna från och med nu att bli det.
Jag tar på mig ansvaret för att denna diskussion spårat ur, jag har inte märkt det förens nu. På trådskapares begäran låster jag nu tråden för nya kommentarer och varningar har skickats ut.
Hälsningar Sarah Siverman, fd. sajtvärd BARF I Fokus
www.BARFmycat.com, kontakt: Sarah@BARFmycat.se
~ Ej längre aktiv på iFokus ~