Jag har barfat min lappis Leia sedan hon var valp, men nog har hon ätit upp ett antal skor och sandaler. Matten var inte erfaren alls… Så sent som för en månad sedan snodde hon mina nya gympaskor och hann gnaga lite på en sko. Annars har hon vuxit ur dessa vanor nu.

När Leia kommer hem från hunddagis och fiser så vet jag att hon snott torrskaffning för någon stackare på dagis som inte är snabb nog vid matskålen.

Hennes tänder är vita som snö men det är kanske hennes ålder (13 månader)?

Jag behöver inte klippa hennes klor, de växer inte mer än hon sliter på själv.

Min katt har slutat att spy dagligen.
Hans diarré har slutad.
Eftersom han endast äter mat som han kan omvandla direkt till kroppens behov bajsar han mycket mer sällan.
Hans bajs luktar mindre.
Hans skriker inte efter mat konstant utan säger till när han tycker att skålen varit tom för länge.
Hans äter upp alt sin mat numera (glad plånbok)
Hans humör har stigit, nusar som en kattunge och är mycket mer uppmärksam/kärleksfull gentemot oss.

Det där med bajset är ett stort plus! Jag har inte haft problem med hundbajs förut, men nu tycker jag att det kompisens hundar producerar både äckligt i konsistensen och vidrigt stinkande! Och vilka blaff-högar!

Vet inte om jag kan kalla mig för *äkta* barfare då jag även ger dem fryst färskfoder ibland, har torkade burgare och två sorters torrfoder att ta till med när vi är ute på tävlingar och tillgång till frys/kyl är begränsad,  jag har ingen faste-dag (händer ibland ändå att vovvarna själva väljer att mer eller mindre stå över en måltid), å är inte petnoga med att måltider ska innehålla ben, de får *hundgröt* bestående av råris/hirs/bovete m.m. …

Men ja jag ger dem *hemlagat*.

De fördelar jag märkt är att jaktcockerns *tävlingsmage/stressmage* har lugnat ned sig betydligt. Hundarnas avföring är mindre, mer koncentrerad och luktar mindre. Den förr lite kräsne storpudeln äter med god aptit.

Å ja allt det andra: de bygger fina muskler, slimmade i kroppen, blanka fina pälsar och ser ut att må himla bra helt enkelt! Något jag alltid varit noga med.. då de är aktiva och tränar/tävlar rätt mycket.

Han äter fodret, en stor fördel.. :3

Faktum är att jag började med BARF som berikning för min Sabina. Tyvärr kan hon inte längre äta ben så hon får vom & hundemat. Ingen berikning och tandstenen är tillbaka.

Nu har jag barfat mina illrar i över tre år och har ibland svårt att komma ihåg hur det var innan men så passar jag då och då andra illrar som äter torrfoder och vips blir jag påmind om allt som är bra med bar, bland annat:

Mindre bajs som luktar mindre.

Dom dricker mindre och kissar då också mindre (torrfoderillrar ger ju innanhavsstora pölar!).

Tänderna är rena och fina, likaså tandköttet (hade en iller på sex månader med tandsten innan jag började barfa, nu har jag tre fyraåringar utan).

Maten är en aktivering.

Jag minns att strax efter övergången var jag så glad och nöjd över ökad aktivitet och glädje på mina illrar.

Jag är nöjdare eftersom jag vet att jag gör det bästa för dom.

Det blir en naturlig samling när alla är vakna samtidigt vid matdags (två gågner dagligen) och ofta är det gemensamt busande efteråt.

Den största fördelen för mig, som bara halv-barfar, är den förbättrade fysiken. Mina illrar har alla tre fått ett bättre hull och en ökad muskelmassa och en finare päls.

Insulinom (överproduktion av insulin till följd av tumörer i bukspottskärteln vilket tros ha ett samband med kolhydratrik kost) är ju mycket vanligt hos iller, och nu har min äldsta fått det. Som det verkar så låg hon riktigt lågt när jag upptäckte det, och jag tror att just köttet är en av anledningarna till att jag inte märkt det tidigare. Hon står sig ju bättre på en mus än på torrfoder, och det håller säkert blodsockret på en jämnare och bättre nivå. Som en del i behandlingen så kommer hon trugas i så mycket möss som hon bara kan äta av den anledningen.

Jag funderar på en sak med min Sabina. Hon fick osteochondros när hon var 6 mån, opererades runt året. Veterinären gav henne inte många år men om en vecka fyller hon 10 år. Jag tror en hel del har med kosten att göra.