Ben
Alltså helt ärligt. Jag är jätteintresserad utav att testa barf och har läst på under en månads tid nu bara för att förstå hur det är uppbyggt och fungerar. Men jag känner rädsla inför ben och känner att det finns en kunskap kring utfodrandet kring dem som jag missat eftersom jag känner denna osäkerhet.
De ska inte kokas, det har jag uppfattat. Man ska även undvika bärande ben - men vad räknas som bärande ben? Hur avgör man storlek som fungerar för sin hund?
Jag har väldigt hungriga hundar som inte tvekar en sekund på att svälja hel, harkla eftersom det fastnade lite och svälja igen utan att tugga…
Finns det "säkra" ben för sådana hundar (utöver krossade äggskal) och vore det ett gott alternativ att använda benmjöl som komplement ifall jag inte finner tillräckligt med ben som jag vågar ge? De kanske lär sig att äta ben ordentligt med tiden men just nu vågar jag inte.
Jag är också rädd att ge ben så jag ger mina kissar benmjöl i stället.
Åh vad jag känner igen mig! Jag har varit livrädd att ge ben till mina hundar i många, många år. Jag gav dem märgben någon gång ibland tills jag pratade med min veterinär och han avrådde starkt från det pga många operationer han utfört pga ben. Idag vet jag inte om det gällde råa ben eller om det var tillagade ben… Hur som helst, så har jag pga att jag har helt andra hundar idag än då och pga en kräsen pudelvalp börjat ge ben. Livrädd i början förstås, så det blev kycklingvinge de fick. Det gick bra. Fast jag tog bort benen - första gången - när de gnagt klart (min gamla spets var inte så pigg på att gnaga då men pudeln gjorde det). Sedan har jag fortsatt att utöka ben, kycklingvingar, märgben (de är hårda men de gnager bara bort köttslamsor och märgen för det mesta. Pudeln fixar inte alls benet i det), ren ben, kotlett och karrében, revben, grisknorrar… Pudeln älskar att få gnaga bort kött och slamsor, spetsen vill gärna att det ska ligga någon dag innan hon "tar över" benen och knaprar i sig dem. Inte märgbenen.
Nu är ju inte mina hundar så glupska så det finns inte så stor risk att de sätter i halsen eller så. Annars hade jag nog kanske inte vågat ge dem så mycket som de får idag.
Såsom jag har läst så kan man krossa exempelvis kycklingben med hammare innan man ger hunden och/eller "lära hunden" att tugga på ben genom att hålla i den. Men det är väl också skillnad på stora och små hundar…
Vet ej vad du har för hundar, men så stora ben som möjligt kanske är att föredra tills de lärt sig att gnaga och tugga?
Skönt att höra ändå att jag inte är ensam. Känner mig så dum ibland när jag hör folk prata om barf att det ska vara så ofarligt samtidigt som jag läst om katastrofer kring olyckor. Som motargument till olyckorna hör jag ofta att det beror på okunskap - vilket gör mig desto mer rädd för jag är en av de okunniga! Har två border collies på 15kg, 6 och 1 år.
Jag är inte rädd för ben men visst ska man ha respekt för ben och vara medveten om att det finns risker. Jag ger mest lättsmälta ben som kyckling (vingar och klubba) och lammrevben. Och är alltid med när hon äter ben, håller gärna i den så hon inte ska kunna svälja för stora bitar. Har jag inte tid att passa henne när hon äter ben så ger jag malda ben eller äggskalspulver/benmjöl.
Medarbetare på Undulater och Burfåglar