Så du avlivar kaninungar som inte har den önskade teckningen om jag har förstått rätt? Jag kanske läst fel men det låter vergligen inte rätt.

#1

För det första, OT.

För det andra, i nuläget: nej, jag har inte den rasen längre. Jag har hermeliner, hos dom föds det dubbeldvärgar som självdör om man inte avlivar dom.

För det tredje, i framtiden: absolut! Vars tror du att kött kommer ifrån egentligen? Träden? Jag äter själv kanin och skaffar jag ett rovdjur som husdjur så vill jag verkligen inte ge den "fabrikskött" utan kött som jag själv har fött upp.

För det fjärde: Jag äter hellre upp en kaninunge som jag inte ska behålla för tävling eller avel, än säljer den till ett sällskapshem där jag inte vet vad den kommer att få för liv. Jag avlivar inte kaninungar vid födseln för att de har fel teckning när jag själv ska äta dom, jag vill ju att dom ska bli lite större först. Vid 4-6 månader avlivar jag och slaktar de som ska bli mat. Om jag däremot skaffar en katt så vore det ju väldigt enkelt att kunna frysa in kaninungar hela.

#2 Det var nog inte själva avlivning för kött som tidigare reagerade mot. Det var nog att du skrev att de avlivades pga att de var feltecknade.

Det är ju en himla skillnad att avliva djur till foder för köttindustrin än att avliva pga skönhetsfel.

Gör man det kanske man inte ska avla den rasen överhuvudtaget.

#3 Det vore ju fullständigt ologiskt att äta upp dom med bra teckning och spara de feltecknade.

När det gäller tecknade kaniner så kan man se väldigt tidigt vilka som kan gå bra på utställning eller inte. Feltecknade kan man allså inte ställa ut, och om man inte planerar att sälja dom till kel så tycker jag att det är helt rätt att äta upp dom. De jag föder upp just nu (hermeliner) sparar jag till minst 4 månader innan jag bestämmer vilka som ska bli mat eller inte. Tecknade raser kan man bestämma lite tidigare och sätta "fulisar" i ungdjursboxar för tillväxt till slakt.

Även i rena köttuppfödningar så sparar man de bästa för avel (kallas för rekrytering) och slaktar de "fula". Det vore som sagt helt sjukt att göra det på något annat sätt, självklart sparar man de bästa!

#4 Du missförstod mig helt.

Förklara gärna igen då =).

Alltså, jag avlivar pga skönhetsfel, sen slaktar jag och äter upp dom.

Det är så jag väljer vilka jag har kvar till utställning och avel, och vilka som blir mat (så att jag slipper köpa kött från djur som haft det förjvligt under hela sitt liv).

Jag tror att tanken lätt dyker upp om man ser på det hela ur "hundperspektiv"! Även jag blir upprörd när man avlivar feltecknade valpar. Att de dyker upp är helt enkelt något man får leva med och anpassa sig till om man föder upp de färgerna tycker jag. D v s se till att även de får leva och får bra hem!

När det gäller kaniner är det ju dock en helt annan sak. Kaniner är produktionsdjur (och keldjur). Många raser finns bara för att bli mat och ytterligare andra har ett användningsområde till, förutom att bli mat, nämligen utställning. Alla hamnar så småningom "i grytan", men en del får gå i avel först. Att då några får bli mat redan som små ser jag inget konstigt med alls faktiskt. Alternativet för deras del hade varit att få leva i ungefär 4 månader.

I 30 år har jag fött upp kaniner (för kel), helt utan att slakta, men nu har jag bestämt mig för att faktiskt avliva övertaliga djur. Det är faktiskt bättre ur ett etiskt perspektiv än att ha dem kvar på undantag tills en eventuell köpare dyker upp eller att behöva sänka priset till ingenting. Dock tänker jag på ett helt annat sätt när det gäller de hundar och katter jag föder upp. De är inte avsedda som föda och växer upp inomhus som familjemedlemmar.

Jag har full förståelse för att den som har en eller ett par högt älskade kaniner ser även dem som familjemedlemmar och inte kan tänka sig att slakta eller äta kaniner. Men i min värld är det viktigaste att de har det bra medan de lever och att de avlivas snabbt och smärtfritt.

Visst kan du ge kaninungar till kattera ibland,  MEN deras kost ska i huvudsak bestå av annat kött. Kanin är väldigt taurinfattigt.

#8 TACK! Väldigt bra att få reda på. Vilka djur ör taurinrikast? Jag minns ngn studie där dom barfade katter på enbart kanin och en dog av taurinbrist, men jag tänkte inte på att det var just kaninköttet som var boven (snarare den ensidiga kosten). Är intresserad av att föda upp eget kött. Har ni tänkt på att spannmålsutfodrade djur har magen full med spannmål? Och det är ju det man vill undvika…

Det är den studien jag tänker på, och eftersom katterna endast fick kanin som är taurinfattigt, så dog de av taurinbrist, så man kan väl säga att det var pga av ensidig kost. Ger man en allsidig kost med både taurinrika och taurinfattiga kötslag är det ingen fara. Vet inte vilket djurslag som är taurinrikast, men hjärta innehåller mkt taurin.

Råttor och möss är ju rätt lätta att föda upp också, och höns har jag redan. Läst lite om whole-prey-model nu och det verkar ju helt vettigt att erbjuda hela djur, för tänder, sysselsättning och för att det blir enkelt att slippa mixtra med recept :-).

Visst, det är ju det allra bästa. Jag skulle dock inte klara av det själv.

Jag skulle gärna köpa dina stk.frysta små kaninungar till mina katter, eller mössungar. Har själv tänkt tanken att föda upp möss. Som sagt är det ganska enkelt. Meeen det tar tid med flera djur i lägenheten.

Finns väl också daggamla kycklingar att köpa?

Förlåt om jag frågar nåt ni alla vet, men jag är helt ny inom BARF, mina katter har endast fåt lite lite hjärta, lever och kycklingmage blandat i blötmaten.

Men jag tyckar om tanken med hela bytesdjur, känns mest naturligt.

#13 Eller hur :-)? Känns ju som dumt att krångla med egna recept när naturen vet bäst själv. För att sälja foderdjur behövs tillstånd, vi får se om jag söker ett när jag konmit igång :-).

#13 Eller hur :-)? Känns ju som dumt att krångla med egna recept när naturen vet bäst själv. För att sälja foderdjur behövs tillstånd, vi får se om jag söker ett när jag konmit igång :-).

Öh som icke kattägare men väl uppfödd med katter och hundar i föräldrahemmet på landet .. så måste jag få fråga er: är era katter innekatter?

Vanliga utekatter fixar väl råttor/ekorrar/kaninungar/fåglar själv?

Det gjorde i alla fall föräldrahemmets katter - fixade egen barf-mat ute så att säga.   Men de bodde då på rena rama landet förstås…..

#16 - dom fick alltså ingen mat hemma? Jag kommer skaffa kattunge i ett område där 4 katter redan har sitt revir, varav 3 är hanar. Vill ha henne inomhus första tiden tills jag steriliserat henne, och det finns ju inga garantier för att de andra accepterar henne.

#16 Fniss jooo.. självklart fick de mat i hemmet.

Men… vi behövde inte föda upp råttor för att ge råttor om jag säger så… katterna fixade mycket mat själva ut helt enkelt.

Sixten… senaste katten mina föräldrar hade var min från första början. Fick honom, en vägkorsning mellan bonnkatt och siames.
Första tiden som kattunge innekatt eftersom jag bodde i lägenhet och ville då rakt inte släppa ut honom i det området. Så kom sommaren och jag fick semester. Vi åkte hem till mina föräldrar, min semester tog slut… men föräldrarna tyckte Sixten kunde få ha lite längre semester och stanna hos dom en tid till.. tja Sixten var på semester hos dem i nästan 18 år.

Under den extra semestervistelse han hade hos mina föräldrar blev han ju en utekatt och levde livet… så jag hade inte hjärta att ta hem honom och göra honom till en innekatt igen.

Sixten sötnos…  jaktinstinkterna kom… började med att han *fångade* kottar och bar in i huset.. mina föräldrar tyckte det var så gulligt så de berömde honom varje gång han kom in med en kotte. Sa de inget jamade han högt och pockade på uppmärksamhet - ville ju visa sitt *byte*

Fniss.. jättegulligt.. ända till den dagen kotten byttes ut mot en råtta. Sixten ville ju ha beröm den här gången med.. fniss åå ja då insåg mina föräldrar att det där med att uppmuntra och berömma honom för att han kom in med sina byten (som då var kottar) kanske inte hade varit en så bra idé…
Nåja, Sixten fick sitt beröm och sedan pep han ut med råttan och ja snaskade väl i sig den. Från den dagen blev han då en riktigt jägare!

Sixten kastrerades naturligtvis och levde ett gott liv där hos mina föräldrar.

En sommar försvann han, stor oro som utbyttes till sorg. Vi befarade det värsta… till en dag när lantbrevbäraren nämnde att han i en grannby några mil bort sett en katt som han tyckte liknade Sixten.  En strimma hopp… föräldrarna åkte till byn, till karln där katten setts och mycket riktigt - det var Sixten!!! Vad som hänt vet ingen, karln som tog hand om Sixten hade bara upptäckt en hungrig Sixten på trappen en dag och … ja förbarmat sig över honom och börjat mata honom…
Varför Sixten inte lyckades hitta hem vet vi inte.
Men efter det här äventyret så hände inget mer, han levde lyckligt till sin … tror det var 18 eller 19:e års dag då tiden hann ikapp honom och det var dags att säga farväl till honom.

Det var historien om Sixten!

Dom fick alltså mat i hemmet… Låt mig gissa: torrfoder.

Tycker det är en lysande idé, men kompletera gärna med hjärta (för taurin) och kanske någon dag med en kycklingvinge eftersom skelettet förmodligen inte är helt färdigutvecklat på en nyfödd kanin och därmed inte så rikt på kalcium?
Jag vet inte vilket djur som är rikast på taurin, men muskler som jobbar mycket innehåller mycket taurin, ju mer de arbetar ju mer taurin innehåller de. Hjärta och ögon är taurinrikaste kroppsdelarna.

#19 Vet inte till vem ditt inlägg riktar sig… men om det är till mitt inlägg nr 18 så är svaret nej. Katterna fick inte torrfoder.. möjligen att det hände någon enstaka gång… men normalt sett inte.

Blötfoder (olika sorter, kommer inte ihåg… det här är … ett antal år bakåt i tiden) och slaktrester när det var jakt eller när det köptes en ½ gris eller så.  Vovvarna fick också ben och slaktrester, annars matrester, hundmat (blötfoder i någon form, ev. lite torrfoder)

Mitt inlägg riktade sig till TS

Jag kan förstà vissas reaktion i denna tràd, det kan vara lite magstarkt att höra om avlivning för att de har fel färger. Men om man själv vill äta kanin eller ge det till sina katter, sà är det ju ändà bättre att veta var kaninen kom fràn och att den hade det bra. Inte alla kaniner har den turen att dem blir sàlda till en ägare som gullar med dem och skämmer bort. Ännu mindre som blir frisläppta, de flesta (tamfödda) kaniner blir mat, och mànga av dem har verkligen inget bra liv innan dem dör.

Om man vill äta utav sina kaniner, sà kan jag förstà att man inte tar dem som man vill ha till avel eller utställning. Spelar det nàgon roll om TS äter den vita eller svarta kaninen? Att hon väljer den som har "fel färg" att äta spelar väl ingen roll. Det är inte sà att hon bara avlivar den för att den har fel färg och sedan inte gör nàgot med den. Hon/hennes husdjur äter ju upp den. Inget gick till spillo, huvudsaken är att de hade ett bra liv innan de dog.

Jag vet att det kan làta lite hàrt, men djur används ju till kött. Sedan att hon väljer en viss sort till avling/utställning är ju normalt inom uppfödningsvärlden. Inte att man avlivar hundar/katter etc (förhoppningsvis) som inte har rätt teckning. Dem brukar säljas billigt, men inte används dem till avel inte. Selektiv avel har vi människor hàllt pà med i alla àr och dar, hon làter i alla fall inget gà till spillo pà de kaniner hon avlivar, och hon vet hur dem har vuxit upp.