Det låter jättespännande tycker jag! Kul att du även tänker på våra djur och deras ursprungskost . Litteratur i ämnet har diskuterats här på sidan. Gör en sökning. Tyvärr finns det inte mycket på svenska. Den bästa informationen hittar man nog på nätet, här till exempel . Jag hoppas verkligen att det finns veteinärer som förespråkar BARF. Gör de det så ÄR de genuint kunniga!!! Och dessutom riktigt modiga och kritiskt tänkande. Veterinärer tjänar tyvärr en hel del på att sälja foder…

Pottenger´s cats : A study in nutrition av Francis M Pottenger är den enda vetenskapliga studien jag kommer på som forskat på BARF, vet att det finns någon mer som Silvestris har koll på, får hoppas att hon dyker in här och kan namnge den.

Dr. Ian Billinghurst (veterinär) har gett ut böcker i ämnet BARF, Lisa Pierson (veterinär) har skrivit en artikel i ämnet, Kymythy Schultze (klinisk nutritionist, certifierad nutritionskonsult, djurhälsokonsult, viltrehabilitator, VOM) har gett ut två böcker om BARF, en för hundar och katter och en som inriktar sig särskilt på katter.

Jag tror väl att det är bäst att du håller dig till vetenskaplig litteratur om du ska utbilda inom kostrådgivning, läser man olika personers böcker så finns ju alltid risken att man bara lär sig en människas åsikt, och det finns lika många olika åsikter om BARF som det finns BARF:are.

Kolla i våran länktråd för flera tips, på Matildas blogg finns också en hel drös med faktakällor.

Diplomerad låter bättre än licensierad då det sistnämnda för tankarna till licensierade veterinärer/läkare/psykologer osv.

The Winn Feline Foundation sponsrade en ettårig studie där de jämförde hälsan hos råutfodrade katter och katter utfodrade med kommersiellt foder. Du kan läsa om den här.

Sedan vet jag att det finns en studie där de jämförde olika blodparametrar hos råutfodrade hundar och torrfoderutfodrade, där de i diskussionen tar upp om det är rimligt att sätta blodvärdena hos torrfoderutfodrade som normalvärden. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnen bakom studien…

Djurfoderrådgivare kanske! Och håller med om att diplomerad läter bättre/merkorrekt.

Jag måste få invända, det är fullständigt korrekt att kalla det licensierad, då det ni pratar om (för läkate, veterinärer m.fl.) kallas legitimerad. Jag blir licensierad kostrådgivare i sep och just nu läser jag utbildning till Lic. Personlig Tränare vid Östersunds Gymnasieskola.

Men tack för alla de bra tipsen, skall kolla upp alla bokförslag samt atiklar m.m. 

Vh Stefan

Licensierad låter fortfarande bedrägligt likt något "myndighetsgodkänt". Jag tycker man ska passa sig för titlar som låter mer… betryggande och förtroendeingivande än de egentligen är?

Om du tänker steget längre, vad har du för formell utbildning som kvalificerar dig för att licensiera andra människor i hundutfodring?

Jag är biolog och har läst näringsfysiologi på akademisk nivå och skulle vara väldigt försiktig med att utbilda andra människor och på något sätt gå i god för att de besitter den kunskap som behövs för att hjälpa människor i tex. ufodringsfrågor. Jag kan ta på mig det ansvaret själv, men att med diplom/licens gå i god för att andra människor kan göra det…

Det får stå för dig, men jag kommer ha mina licenser och så är det bara, tycker jag sedan att jag (plus att jag sökte kunnig veterinär) kan det jag säger och kan lära ut det så får det stå för mig.

Licens är något som används hos flera utbildningsförtag, bara för att man är akademiskt utbildad betyder inte det att man har rätt eller att man kan lära ut något på ett pedagogiskt sätt så folk förstår.

Licesnsiering hos flera av de största företagen är inte en enkel sak, de kan i många fall vara lika krävande som vilken annan akademisk kurs på en högskola.

Min hund har kräkts och haft diarre om vartannat i ett halvår, och jag har gett henne skonkost = kyckling och ris matskedsvis långa perioder, tvångsmatat varannan timme ibland, och hon har fått Pepcid i månader i sträck, på Djursjukhusets inrådan. Jag har bytt foder till Standardt Hjort, och ett tag verkade det hjälpa, men sen började hon kräkas igen. Desperat gick jag till en annan veterinär, Peder Johansson på Skarpnäcks veterinärpraktik utanför Stockholm. Han tittade noga på min hund och sa att han inte tror alls på magsårsteorin, att jag skulle ta bort Pepcidet genast, ta bort allt torrfoder och processad mat, och börja ge henne rå mat. Han sa inte ordet barf, men han sa att hunden är ett rovdjur, att den ska äta kött, fisk, inälvor och ägg. Jag följde hans råd, hundens mage slutade genast att kurra, men hon kräks och har ont i magen som vanligt! Detta var bara en vecka sen, så jag ger inte upp! Kanske är han en sådan veterinär som du behöver?

Hoppas verkligen att det hjälper din hund! Skönt att höra att det finns hopp om veterinärkåren .

Håller med Katti, och hoppas det blir bättre #8! Tur att det finns lite vettiga veterinärer ibland! :D

Billinghurst och Jipotimas teorier är rätt förlegade vid det här laget. Tom Lonesdale www.rawmeatybones.com tycker jag är en bättre källa. Han har skrivit en bok som finns att köpa som e-bok.

# Tack för tipset!! Hoppas din hund blir bättre. 

//Stefan

Förresten, Stefan, du som kan lchf! Visst borde hundar som är vana vid minst 40% kolhydrater i kosten få omställningsbesvär vid övergången till barf? Trötthet, törst, huvudvärk, och lätt förvirring upplevde jag dom första veckorna. Jag tycker att mina hundar är konstigt slöa nu efter första barfveckan, kanske är det inte bara ont i magen?

Så kan det säkert vara # 13 (jag tar mig friheten att svara trots att jag inte heter Stefan!). Men inte alla har omställningsbesvär. Jag har huvudsakligen ätit LCHF sedan -06 och jag kan gå in i ketos hur lätt som helt utan några obehag. Så har det varit hela tiden, även första gången.

#13

Det tror jag absolut, det är ju rätt vanligt med övergångsbesvär hos människor om du tvärt går över till LCHF från en kost baserad på kolhydrater. Men som Katti nämner så kan det ju finnas vissa frånfall, vissa får mer och vissa får mindre besvär vid övergången men det brukar upphöra efter ca 3-7 dagar (hos vissa till och med 14 dagar).

Övergångsbesvären skulle kunna tänkas vara lite svårare hos hundar då de är än mer karnivorer och säkert tar mer skada ju längre tiden går än vad vi människor gör (även fast problemen är rätt tydliga för oss också).

Man tror i huvudsak att besvären beror på den vattenförslust man får då muskelns glykogenlager minskar och ut med det tappade vattnet följer salt, så man kan kalla en del av det hela för en småskalig vatten och saltbrist.

Hoppas det svaret gav något. :)

Wiktor Sandecki är en svensk veterinär som förespråkar BARF och föreläser om hundar, deras fysiologi och näringslära. 

http://hemvet.nu/