Det där med mjölken är nog ingen fara, katter på 9 veckor behöver inte mjölk.

Det som är mer allvarligt är att de inte får rätt socialisering. Har de som har kattungarna andra vuxna katter? Då kan dessa hjälpa till och uppfostra kattungarna. Om de inte har andra vuxna katter, så är det ändå bättre att de får vara med alla sina kullsyskon (om de har några utöver de kattungar du ska ta).

Så kort sagt, hämta inte kattungarna. Säg även till "uppfödaren" att inte sälja några andra kattungar än!

Tack för snabbt svar!! Ska genast kontakta uppfödaren igen! :)

De är fyra i kullen så vi får hoppas att de andra inte släppts iväg då. :/

Som Bogart säger, mjölken behövs ej längre så näringsmässigt finns inga problem.

Som hon också uttrycker är socialiseringen ett större problem, mellan 8 och 12 veckor händer det otroligt mycket mellan ungar, syskon och mor. Modern lär framförallt ungarna att hantera frustration genom att vägra dem di och uppmärksamhet. Uteblir denna månadslånga träning kan i värsta fall ungen få beteendeskador i vuxen ålder, som inte alltid är så lätta att koppla till vad som hände när den var 9 veckor gammal. 

För att beteendestörningar ska undvikas är det av största vikt att ungarna får vara tillsammans, och ännu hellre tillsammans med vuxna katter som någorlunda skulle kunna likna moderns roll dessa veckor.

Med andra ord, hämta ej ungarna utan låt dem vara tillsammans allihopa. Om detta ej går att ordna med vuxna katter är det ännu viktigare att kullen hålls ihop till minst 12 veckors ålder.

Beklagar å det största det inträffade, riktigt tragiskt!

Jag tog mina äldsta katter Gert & Ernst när de var 8 veckor, det var ju sådan norm förut, och de är som vilka katter som helst. Och jag köpte dom ändå från ett katthem.

Den enda betéendeskillnaden jag märkt på mina katter är att de är väldigt oaggressiva av sig. De slåss aldrig, och är alltid ute efter att "hälsa" på andra katter främst istället för att slåss och försvara revir. Gäller både katter i och utanför hemmet, och det tycker inte jag är något negativt. Men sen om det beror på personlighet eller att de är tagna för tidigt kan jag inte svara på. Vill även bara understryka att jag inte förmänskligar katterna, jag har läst etologi.

Jag vill inte trampa någon på tårna eller förlöjliga något, men jag tycker det är lite överdrivet det där med att man ska vänta tills katterna blir 12 veckor, alltså att det blir sån hysteri om man tar dom tidigare. Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättebra att alla gör det, men dom dör ju inte av att man tar dom tidigare.

Kanske katterna kan få gå kvar med sina syskon tills de blir 12, det är ju bättre än ingenting?

Läget är såhär, annan vuxen katt finns ej och uppfödaren väldigt ledsen, alla ungar finns på plats än men en skulle kanske hämtas. Jag berättade det jag hann läsa här och hon skulle försöka ha kvar även den ungen till 12 veckor. Vi skulle höras vv under dagen/kvällen igen. :)

Tydligen har de två vi ska hämta och de två andra hållt ihop parvis från tidigt, kanske är positivt för framtiden. :)

Hoppas alla ungar får hålla ihop till 12 veckors ålder! It's totally worth it!

Självklart är det omöjligt att säga hur det kommer påverka på individuellt plan och den största katastrofen har redan inträffat, mamman är död och de är hon som är den viktigaste faktorn. Det viktgaste dina kattungar kommer missa, dvs. avvänjníngen kommer inte inträffa ens om de får stanna tillsammans med sina syskon.

Dock finns det rent immunologiska skäl till att inte flytta kattungarna till en helt ny miljö. De befinner sig just nu i en känslig period då de maternella antkropparna försvagas (det har de gjort sedan 6 veckors ålder) och de bygger upp sitt eget immunförsvar. Stora omställningar nu kan orsaka tex. mag/tarmstörningar helt i onödan. Jag skulle av rent immunologiska skäl inte rekommendera att du tar hem kattungarna tidigare. Vid 12 veckors ålder har nästan alla kattungar blivit av med sina maternella antikroppar och byggt upp ett eget grundförsvar.

här hämtade jag min pip när han va 6veckor,då mamman övergav alla ungarna och "uppfödaren" inte hade tid att mata 12st…

han är hur social som helst,dock lite snuttig,mammig mot mig och dregglarnär nåt är extra mysigt/skönt…men det ser jag inte som nåt negativt,tvärtom,en myskatt!

Tack för alla svar! Har pratat med uppfödaren och hon mår inte alls bra (blev dessutom biten så illa av mamman att hon är sjukskriven) så beslutet blev ändå att de hämtas tidigare. Det känns ju inte helt bra givetvis. :/

Tänker på det scenariot att de nu får problem med mage/tarm pga av detta, kan man som med männsikor hjälpa till med t.ex. probiotika?

Jag hoppas att det ändå är en positiv faktor att de är två och att vi är hemma mycket (ännu mer nu första tiden).