Efter att ha läst artikeln måste jag säga att jag är besviken. Jag hade hoppats på att hitta några konkreta oegentligheter men tyvärr är den bara flummig och har en "stackars-de-söta-djuren-mentalitet". Ska man kunna argumentera för eller emot något måste man ha mer kött på benen än en massa "kanske", "skulle kunna", och amerikanska inaktuella skräckexempel som man inte presenterar grunden till.
Nej, om vi ska kunna föra en vettig debatt kring utfodringen av våra husdjur måste vi börja komma med konkreta belägg. Källkritik är trots allt ett ganska litet krav på någon som vill föra fram en ståndpunkt.
Jag själv söker information att stoppa under näsan på min mamma och veterinären som säger att vår hund för sin övervikt ska äta det lightfoder veterinären säljer. Hon har ännu inte ätit rå mat mer än i ungefär sex veckor, varför vi förstås ännu inte hittat rätt mängd och sammasättning för just henne. På dessa sex veckor har hon dock fått en fantastisk päls.
Det vi behöver är riktiga, seriösa artiklar som inte underblåser skeptikernas argument om att det vi håller på med är flummigt och farligt. Och då kan man inte titta på det med ögon som bara tycker att det är äckligt att hunden ska behöva äta exempelvis delar av självdöda djur. Vi måste få reda på om det faktiskt är farligt för hunden och i så fall varför.

: )

Jag håller med dig garbokatter. Kritik som ges ska vara saklig och aktuell.

Dessutom måste man tänka på att definitioner på djurdelar skiljer sig mellan länder. Köttbiprodukter i Sverige är en helt annan sak än köttbiprodukter i USA. Man får även tänka på vad vi faktiskt vill ha i kattmaten. Vad är det för fel på lungor och kycklingfötter egentligen? Alla delar av djuren är väl acceptabla förutsatt att det är rimliga proportioner.

Nu har jag inte hunnit läsa hela den där artikeln än, men den har ju ett litet avsnitt när den tvärt sågar olika foder, och då är ju faktiskt BARF med där för att det hittades salmonella i det.

Det var iof ett färdigt BARF-foder som man köper i korv eller något sånt, men lite bakterier får väl djuren ändå ta och tåla?
Det behöver ju naturligtvis inte vara så mycket salmonella att det är direkt farligt, men bakterier behöver ju djuren och salmonella i måttliga mängder dör ju antingen i magen eller hinner inte få fäste i tarmen på vägen ut.

Behöver jag nämna att inga rapporterade fall av sjukdom till följd av fodret fanns?

Nu blir en normalfrisk hund inte sjuk av salmonella, däremot kan de smitta de tvåbeningar som de pussar i ansiktet efter att ha slickat sig i rumpan.

Intressant artikel om torrfoder, som alltid skall allting från denna hemsida tas med en stor nypa salt. http://www.mustela.se/varfor_torrfoder_inte_ar_fullgod.htm